Jag är normalt inte rädd för åskan men ikväll var den alldeles för nära för min smak.

Jag var ut och gå som jag är varje kväll, jag tänkte gå jakob-maraton som de hade sprungit för en par dagar sen.
När jag kom till Larsmo började det plötsligt åska och regna, så jag bestämde mej för att vända hemåt. De blev bara intensivare åskväder hela tiden, de flög blixtar över himlen säkert en i sekunden när det var som mest och många av dem slog ner.

Vid jakobstads energiverks station där kraftledningarna går över vägen såg jag en blixt som slog ner i en elstolpe en ca 100 meter till höger om mej och sen small det till som en explosion de blev bländande vitt o sen svart som om nån avfyrat en kamera-blixt rakt i ögonen på mej, och marken försvann under fötterna. Allt på en och samma gång. Marken kom tillbaka och ja snubblade bakåt och satt på vägen lite omtumlad. Jag skyndade till tunneln för att komma i skydd för vädret och tänkte att nu Skiter jag i det här och ringer Mamma eller nån, men det fanns ingen telefon i väskan, den hade ja glömt hemma. Jag vågade inte gå över järnvägs övergången vid roskis för det var fortfarande full storm och de knappast speciellt smart o gå upp på en hög backe när det regnar blixtar från skyn, så jag gick runt via stan o sen hem.

Jag antar att blixten måste ha slagit ner i kraftlednigarna rakt framför mej och nån tryckvåg av den kastade mej bakåt, men det kändes precis som om marken bara försvann under mina fötter… Är inte alls van med sånt där väder, iofs roligt att det händer nått men… lite måtta får de väl ändå vara… Det piper ännu i öronen…

Här var det...

Advertisements