Jag sitter, inte mycket mer än så
med blicken på en siffra mitt i testbilden på TV2
Tanken den har gått från att företa mig nånting
till att bli handling, och dvs inte göra nånting

Egentligen gillar jag att vilja ha gott om tid
och saknar destination men nu vill jag ha bråttom dit
Att ha skittrist är ingen bra kombination med en gnagande, nitisk
jagande känsla av tidsbrist

Hur som helst är jag på nedgång
och börjar sakteligen minnas saker som jag inte ens har varit med om
Men när minnena bildat en gyttrig smet kommer
tanken om min sysslolöshet att dra det igenom

Så när människan, hon blir arg på skon när det är foten det är fel på
står det “biografi” under boken jag ser på
Jag tror jag nog har läst den här boken förut
alla sidor är blanka, sluta bläddra, för jag tror den är slut

Letar efter ett substantiv att interaktera med
men tydligen vill inget va med på det
Så vad har just den här sekunden att erbjuda?
Tydligen inget annat än en evakuerad lekstuga
Fylld utav kulinariska läckerheter, flaskor med vin
underbara små rätter, men gastronomin
Är utav plast och papp och nu är det så att lekstugan är livet
men istället beskrivet med kritor

Jag tänker på folk i farten som blivit bättre personer
och på dom som låter utveckla långa depressioner
I mitten så ser jag mig själv inför ett vägval
Trots att allt jag saknar är en ny sits utan träsmak
Jag måste ta skeden i vacker hand och kasta bort den
Börjar småskaligt och plockar ur den ur kaffekoppen
Situationen blir komisk och jag blir nästan glad
Fnissar och tänker ut vad jag INTE ska göra nästa dag

Jag blundar i sängen
och smaken av natten är fortfarande kvar i munnen
Det är aningen kvavt i rummet
Jag är kvar i en dunkel dvala
försök inte svara
frågor som ids
så jag ordnar till något att spisa
Frukosten är det viktigaste målet för magen
Därför spar jag det till fyra-snåret på dagen

Skämt åsido, men saken är den
Att klockan är ställd på tio, men jag vaknar vid fem
Gäspar och faller i dvala igen
Och även fast jag klev upp är jag antagligen kvar i den än

När allt är jättelätt som ett plus ett så känns det fint
Men när det är tråkigt svårt som två plus två då ängslas vi
Vi det här laget är det sistnämnda närmare min verklighet
Och känslan kommer utan att jag märker det
För ett annars alltid trivsamt men enkelt liv
Kan ändras till en väntan när man är ledig en längre tid

Aldrig glad, aldrig sur, alltid ensam
Aldrig snart, aldrig nu, alltid vänta
Tiden går, ingen slår på min gong-gong
så har det vart och så kommer det va för en lång, lång stund

“I väntan på vaddå?” av Afasi

Advertisements